Fakta om öronvivel
Öronviveln angriper både örter och vedartade växter. Angrepp på jordgubbsodlingar och på rhododendron är vanligt. På vedartade växter är det gnag på bark och blad av vuxna öronvivlar. I växthuskulturer kan larvernas gnag på rötter och rothalsar vara förödande.
Konduktörsklipp talar om att fullbildade vivlar äter på bladen under natten, på t.ex blåsippa, rhododendron, städsegrön benved lagerhägg och vivor. De kan ringbarka idegran och tuja uppe i grenverket, även rosor då främst i växthus, angrips vid eller under markytan.
Största skadan gör larverna som lever på växternas rötter. Skadan visar sig efterföljande vår då växternas vatten behov ökar under blomning och fruktsättning.
Många krukväxter angrips men särskilt begärliga är azalea, begonia, orkidéer och ormbunkar.
En hona lägger 300-400 ägg direkt på marken eller nära plantor på vissnade växtrester.
Behandling
Nemarhododenderon, nematoderna i våra produkter finns naturligt i jorden, men inte i tillräckligt stor antal för att ge en tillräckligt god bekämpningseffekt.
Genom att vattna ner några miljoner nematoder extra bekämpar man öronviveln på naturens eget sätt. Nematoderna återgår så småningom till ett naturligt antal.
Tidig vår, då marktemperaturen är över 13 grader kan man behandla övervintrade larver.
Från början av augusti och under hösten då den nya generationen kläckts.
Källa: SLU:s Faktablad om växtskydd.